Jag är ofta den typen av person som är envis när det gäller något jag verkligen vill. Speciellt när det gäller träning. Ska jag springa 5km då sitter det i skallen att jag verkligen ska göra det och klara av det utan problem. När vi kommer till den delen att lyssna på kroppen är inte det precis min starka sida. Idag var en sån gång jag skulle ha lyssnat och lärt mig av tidigare misstag. Kroppen sa helt enkelt ifrån men jag envisades med att köra lite till. Om mamma inte hade slitit mig därifrån hade jag tuppat av, inget snack om den saken. En känsla av obehag och svimfärdighet tillsammans andningssvårigheter sköljde över mig och jag  bara satt och stirrade apatiskt och mådde rentav skit. När kroppen säger ifrån med hjälp av sina signaler är det ett tecken på att något inte står rätt till, jag är fullt medveten om det. Problemet är bara att jag vill och kan inte sluta. Jag blir så arg och besviken när jag inte kan prestera men jag måste lära mig att lyssna och acceptera läget. Jag bara måste det. /Alex